Om jag förstått allting rätt är vi i hamn med våra förehavanden i den här kursen, varför jag vill ta tillfället i akt att tacka Er allihopa för gott samarbete och jäkligt trevligt sällskap!
/Philip
28
Okt
08
Tack!
27
Okt
08
Individual Assignment 2- Winning
Winning – författad av Jack och Suzy Welch.
De faktum att Jack Welch var en enormt framgångsrik ledare på General Electric, han blev vald till århundradets företagsledare av Forbes, han kallades för ”CEO of CEOs” och att boken Winning har fått imponerande recensioner från några av världens mest framgångsrika affärsmän, däribland Bill Gates och Warren Buffert, gjorde att jag hade höga förväntningar på boken. Den trovärdighet som dessa saker inger och de förväntningar de gav mig fick mig att fundera på om detta kanske kunde vara den fulländade managementboken? Eller som Buffert påstår: “No other management book will ever be needed”. Eller var den bara ytterligare en bok bland många i dess genre ”popular management” eller ”Heathrow management”?
Målet med boken Winning är att förmedla kunskaper om ”how to win”. Boken är bred och tar bland annat upp områden som karriärutveckling, ledarskap, rekrytering, avskedning, befordring, företagsförvärvstaktik, budgetering, six sigma och till och med Welch syn på EU. Likt många andra böcker från USA förmedlar Winning sina budskap utan att snåla med trycksvärta. Det är naturligt att en bok om att vinna måste ta upp många områden men Winning gör det på ett alltför detaljerat och långdraget sätt. Detta kan även ses som positivt och som en lyckad taktik eftersom alla läsare har olika preferenser och köper böcker av olika anledningar.
Winning består av fyra huvuddelar. Den första behandlar grundläggande företagstänkande, de övriga om att vinna inom företag, mot konkurrens och att vinna som individ.
Av bokens många områden och budskap finner jag fyra speciellt intressanta. Det första är vikten av uppriktighet och öppenhet, eller engelskas ”candor”, till och bland personal. Detta ska genomsyra hela organisationen och Welch diskuterar fördelarna med detta på ett passionerat sätt. Många av de råd som Welch ger bygger på att organisationen präglas av ”candor”.
Personaldiskussionen leder in på bokens andra intressanta område, det som jag tycker gör att boken sticker ut. Det är Welch tankar kring personalpolitik. Här lägger han stor vikt vid rekrytering men även vid hans uppdelning av personalen i tre grupper. De bästa 20 procenten, som blir extra belönade, de nästkommande 70 procenten anses som normala/vanliga och de sämsta 10 procenten anses underpresterande och normalt slutar de eller får de sparken.
Det tredje området jag väljer att belysa är hans diskussion kring företagsförvärv och sammanslagningar. Inom detta område tycker jag bland annat att hans lista på ”red flags” vid dessa situationer är givande. Detta är ett område han verkligen borde vara expert på sen sin tid inom GE. Att han dessutom inte har den klassiska bakgrunden, business school eller investment bankkarriär, för att arbeta med dessa uppgifter gör att hans erfarenheter blir ännu mer spännande och givande.
Det fjärde budskapet från Winning, som jag fastnade för, är hur man kan hantera nya hot, situationer och problem. Welsh påvisar att man kan välja på att antingen tycka synd om sig själv och känna sig som ett offer eller väljer man att vara entusiastisk över situationen och hanterar de utmaningar som följer nya hot, situationer eller problem som möjligheter.
Det jag framförallt tycker Welch misslyckas med i Winning är att precisera. En utdragen bok som denna upplevs lätt som flummig, speciellt då den inte bygger på många teoretiska fakta. Boken är ojämn kvalitén och det som verkligen stack ut som dåligt, tycker jag, var delarna om verksamhetsstrategi. De höll riktigt låg nivå och kändes förenklade och förkortade ner till ett par ord.
Finns det då någon mening med att läsa denna bok? Jag tycker boken är fantastiskt intressant bland annat inom de områdena jag valt att belysa ovan. En annan sak Welch lyckas bra med är att han illustrerar med exempel från verkliga händelser från sin egna eller andras bakgrund. Detta ger boken ytterligare perspektiv. Vikten på ”candor” och Welchs andra personaldiskussioner var verkligen givande och nytänkande. Vikten vid dessa områden gör att Winning skiljer sig från sina konkurrerande managementböcker, men annars ger Winning inte mycket nya teorier.
Jack Welchs management har bevisligen varit en framgångssaga för General Electric men vad säger att hans recept är det rätta överallt? Jag tycker att Buffert har fel när han säger “No other management book will ever be needed” om Winning. Jag står fast i min teori om att flera managementteorier är användbara i sina rätta sammanhang och att vi aldrig kommer hitta den fullständiga managementteorin. Jack Welchs och Winnings koncept och recept är bra på sina områden men de ersätter inte de många andra bra managementteorier som finns och som behövs på andra områden.
Min summerade rekommendation är att flera delar i Winning är bra men du kan invänta en förkortad eller ”best of” utgåva eller att bara läsa utvalda delar som du finner intressanta. Tyvärr, som du nu förstått, är Winning inte den fulländade managementboken. Författarens bakgrund och de fantastiska lovorden ger boken trovärdighet. Denna trovärdighet är enormt viktig för boken, den gjorde ju att jag valde att läsa boken, för annars skulle den ha svårt att sticka ut bland sina konkurrenter på världens flygplatser.
/Rickard
[Jag hade länge en idé om att istället för en bokrecension ägna hela denna uppgift åt att ge svar på ett inlägg jag skrev den 30 september. Inlägget handlade om Davids idé om att kursens syfte var att plantera ett tvivlans frö för managementfältet i stort, snarare än att presentera Receptet. Kursupplägget med en uppsjö författar och filmklipp kanske inte har en största gemensam nämnare utöver det där fröet, varför jag ville göra något annorlunda. Så blev det inte och min bästa ursäkt till det är nog en sammandragning av min tid och bristfällig kognitiv kongruens (utvidgning av mitt inre rum).]
Nordström och Ridderstråles bästsäljare Funky Business (1999) är en käftsmäll för den slipsnålsprydde 40-talisten som styr sitt industribolag med fast hand. Boken beskriver en framtid som redan är här och omber läsaren att inte vänta för länge, ty det kommer snart en ny!
I Funky Business berättas i det inledande kapitlet (En funky tid) att den mänskliga hjärnan nu är den viktigaste produktionsfaktorn. Författarna förklarar hur spridningen av information har ökat och kostnaderna har minskat, vilket har lett till att kunden nu har makten. De kallar den nya ekonomin för överflödssamhälle, där utbudet alltid överstiger efterfrågan eller realtidssamhället med auktionernas återkomst, där marknader och prissättningen på dessa fungerar i realtid. Det handlar om marknader som är mer komplexa och mer osäkra än någonsin tidigare, samtidigt som transparensen gör konkurrensen intensiv. Det har skett och kommer att fortsätta ske en sammandragning av tiden och utvidgning av rummet. Med hjälp av detta nya företagsklimat förklarar författarna bland annat hur det nya, men ändå samtida företaget, Funky AB, fungerar och vad meningsfullt ledarskap är i den funky ekonomin. Nu gäller det att attrahera den emotionella människan, inte den rationella. Det är det sociala och psykologiska kapitalet som är de verkliga tillgångarna. Här är alla funky och det enda sättet att överleva är således att vara funky själv.
I Funky AB krävs ett snävt, ihåligt och riktat fokus för att lyckas. När en grundläggande affärsidé, kärnkunskaper och stammen mot vilken fokus riktas är identifierad krävs hävstång. Minimering gör att företag krymper och hävstång handlar om att bli av med fett och bygga muskler, heter det. Funky AB är innovativt på ett snabbt och smart vis – de ignorerar vissa kunder och lyssnar på andra. De strävar efter att hitta tillfälliga monopol genom att tillgodose behov som kunden inte ännu visste att de hade. Läsaren rycks med i funken, men en bråkdel av detta är emellertid nyheter. I såväl Porters What is Strategy (HBR 1996) som i Prahalad och Hamels The Core Competence of the Corporation (HBR 1990) förklaras hur företag måste identifiera vad de är bra på och exploatera den kunskapen på såväl befintliga som nya marknader, men för den skull inte vara allt till alla.
Inom Funky AB är den interna kunskapsöverföringen är en viktig byggsten och läsaren introduceras till den heterarkiska organisationen, där strukturen är flexibel och medarbete kan anta ledarrollen om omständigheterna så kräver. Detta är vitalt för att företaget ska kunna växa och hävda sig i den globala konkurrensen.
Nordström och Ridderstråle beskriver även ett skifte i människans syn på arbete. Incitamenten för arbete har ändrats – arbete betraktas inte längre automatiskt som något gott. Människor har gått från att måste till att vilja och Luther lämnar numer en sur eftersmak. När anställda kräver mer tillbaka än tidigare ställs nya krav på företagsledaren. De klassiska arbetsuppgifterna för en manager (i The Management Bible inskränker Nelson och Economy dessa till planering, organisering, ledning och kontrollering) byts i Funky AB ut mot att lyfta, förlåta, utveckla och se sina medarbetare. Medarbetarna ska vara delaktiga i risktagandet och våga ta ledarskapet i egna händer, snarare än att vänta på att managern tar till handling. Idéer ska få förverkligas och innovation ska premieras – inte kvävas. Funky ledare skapar lika mycket kaos som de skapar ordning. Personifiering och utbildning ser till varje enskild medarbetares behov och stimulerar dem, vilket ger ytterligare hävstångeffekt. Funky AB och dess medarbetare ska spegla den funky marknad i vilken det verkar.
Vad händer när ledaren låter kaoset flytta in? Att kaoset ska växa i takt med organisationen är svårt att föreställa sig, ty när risktagandet inte längre bara omfattar den egna enheten eller gruppen försvagas den heterarkiska flexibilititen för en annan enhet i organisationen. Vi är dömda till frihet, men frihet kräver ansvarsfullt samarbete över gränser. Kanske är det här som Neil Youngs tes att det är ”better to burn out than to fade away” förankras. Det funky företaget kan vara funky på bekostnad av att det alltid kommer finnas en gräns där kostymen blir för trång – och exploderar. Ett företag där anställda blir statiska och förlitar sig på förlegade metoder är inte funky, men det kan vara framgångsrikt. Eniro säljer fortfarande sin tryckta telefonkatalog med god profit.
Funky Business börjar få gråa tinningar. När boken kom ut 1999 var Sverige mitt uppe i en IT-boom. Bubblan sprack och det allmänna humöret i svenskt näringsliv var inte detsamma 3-4 år senare och är det inte heller idag. (I deras två senare böcker, Karaoke Capitalism och Funky Business Forever, förklaras att funken inte var ett barn av sin tid utan är här för att stanna.) Hur kritisk läsaren än är kan hon inte blunda för att det har hänt saker sedan dess. En nyutexaminerad I-ingenjör blir idag inte inspirerad av att under en anställningsintervju få höra att på den här arbetsplatsen kan du få stanna till pension. Vi vill ha en viss portion osäkerhet!
Funky Business är inte bara hip-hop och hokus pokus. Begreppet bin-de-strecks-samhälle är töntigt, men det förklarar varför världen blir mer diversifierad samtidigt som människor med helt olika bakgrund och värderingar tvingas interagera i den nya ekonomin. Med populärmanagement blir klyftan mellan den transsexuella IT-miljonären med piercad tunga och den svenskfödda, 58-åriga bergsingenjören med fru och 1,4 barn mindre. Det är ett första steg i förintelsen av den homosociala reproduktionen. Funky Business kan få VD:n att lyfta blicken från den senaste kvartalsrapporten och inse att en Blue Ocean-strategi (hitta de tillfälliga monopolen) är lika viktigt när de kommer till att attrahera de vassaste medarbetarna bland Generation Y.
Företagande och entreprenörskap presenteras som funky för att nå ut till den stora massan. Grammatiskt korrekta formuleringar och insiktsfulla belägg får inte jobbet gjort. Här handlar det om att engagera, inspirera och motivera. Nordström och Ridderstråle paketerar den nya ekonomin på ett effektivt sätt – de får människor att höja på ögonbrynen!
http://www.youtube.com/watch?v=w3Q2SfwU1sk
– “Try to control the uncertainties of this world and you’ll go nuts!” Jonas Ridderstråle
En bok om Energy Management
”De största genierna uppnår ibland mer när de arbetar mindre”
- Leonardo da Vinci
Personlig effektivitet är någonting som vi alla beundrar. Alla människor är dock inte av naturen effektiva. Under senare år har fenomenet Energy Management växt kraftigt. Numera har flertalet stora företag och organisationer program som arbetar med att sprida kunskapen om Energy Management bland de anställda. Några av dessa företag och organisationer är: Merrill Lynch, Ernst and Young, Pfizer, Estée Lauder, FBI och US Marshals. Energy Management är en metod för att maximera sin energi så man orkar vara mer produktiv och på så sätt får dygnets timmar att räcka till.
Energy Management skapades av guru Jim Loehr och guru Tony Schwartz. Under många år arbetade de med professionella atleter för att hjälpa till att förbättra deras prestationer. Utifrån sina lärdomar om hur professionella atleter hanterar och bör hantera sin energi skapade dessa två gurus Energy Management. Energy Management tilltalar alla som beundrar idealmänniskan: den hårt arbetande, socialt framgångsrika människan som har lycka, pengar, hälsa, familj och tid i överflöd. Guru Loehr och guru Schwartz menar att alla kan omvandla sig själva till idealmänniskan genom att följa några ”enkla” steg.
Den viktigaste lärdomen i Energy Management är: Energi är vår viktigaste tillgång inte tid. Många människor önskar att de hade mer tid på dygnet så de skulle hinna med allt de vill ha tid med. Enligt Energy Management är det helt fel tankesätt. Mer tid gör inte att du får mer gjort. Det är mer energi som gör att du får mer gjort. Med mer energi kan du göra klart ditt arbete snabbare och du kommer att ha ork kvar till allt annat du vill göra. Tiden är konstant, ingen kan få mer tid. Däremot kan alla få mer energi, vilket leder till mer tid.
Guru Loehr och guru Schwartz menar att vi måste lära oss att hantera vår energi på ett bra sätt. De menar att det finns fyra grundprinciper bakom bra energihantering:
1. Känn till de fyra källorna till energi: Andlig, mental, känslomässig och fysisk energi.
2. Energi som vi förbränner måste återuppbyggas annars tömmer vi vår energireserv.
3. Om vi vill utöka vår energireserv måste vi för en kort tid pressa oss bortom vår normala gräns och därefter åter låta energireserven byggas upp.
4. Vi behöver positiva energiritualer. Regelbundna handlingar som bevarar vår energi och reglerar vårt beteende utifrån våra grundvärderingar.
Med andlig energi menas energi som kommer av att vi ser ett syfte med vårt handlande. Författarna menar att våra djupaste värderingar i sin tur leder till de syften som vi anser viktigast i våra liv. Idéen att syfte är en kraftfull källa till energi är inte ny. Strax efter andra världskriget skrev psykologen Viktor Frankl boken ”Människans sökande efter mening” som handlar om hur han personligen lyckas se mening i det lidande han upplevde som jude och fånge i tyska koncentrationsläger. Frankl ansåg att livet måste ha mening för att vara värt att leva. Han ansåg också att en människa som saknar mening tämligen enkelt kan skaffa det. I sin bok nämner han en patient som var arbetslös, djupt deprimerad och såg livet som meningslöst. Frankl rådde patienten att engagera sig ideellt. En tid senare hade patienten funnit en mening i sitt liv och depressionen hade försvunnit. Patienten var fortfarande arbetslös men nu hade han energi att skaffa sig ett arbete. Mental energi kommer ur förmågan att koncentrera sig och vara realistiskt optimistisk. Den här energiformen handlar mycket om att inte fastna i negativa tankar och att erkänna att negativa tankar smittar av sig. Känslomässig energi får man genom att vara en vara en människa vars känslor är trevliga och positiva. Negativa känslor är enligt Energy Management dåliga eftersom de kostar energi istället för att skapa den. För att skapa positiva och trevliga känslor bör man enligt författarna ägna sig åt aktiviteter som är roliga, tillfredsställande och bejakande. Den sista energikällan är den fysiska energin. Med den menas saker som att maten vi äter ska vara nyttig, vi bör ägna oss åt regelbunden träning och vi bör sova 7-8 timmar varje dygn.
Energi förekommer i vågmönster. Den är inte konstant. Om vi förbränner energi måste vi ge energireserven tid att återhämta sig. Effektiv energihantering bygger på att man förbrukar och bygger upp energireserven i ett vågmönster.
Precis som i styrketräning innebär träning av vår energireserv att man för en kortare tid måste pressa sig utanför den normala gränsen för att sedan låta det som belastats återhämta sig och vid återhämtningen växa sig starkare.
Positiva energiritualer gör dels energianvändningen mer effektiv. När vi inte behöver tänka för att genomföra något sparar vi energi. Dels kan ritualerna även hjälpa till att bygga upp energireserven. Energireserven kan utökas genom t ex träning.
Guru Loehr och guru Schwartz har utvecklat en process de kallar: syfte – sanning – handla processen. Den beskriver hur man praktiskt genomför omvandlingen till den energieffektiva människan. De olika stegen innebär: Syfte – Hitta meningen med ditt liv. Sanning – Inse sanningen mellan den du är och den du vill vara. Handling – Öva, nöt in dina nya ritualer i hjärnan.
Utan tvekan är det en lockande tanke att omvandla sig själv till en idealmänniska. Att hinna med allt man vill på dygnets 24 timmar är en önskedröm för många. Boken är skriven som en praktisk vägledning till hur man når målet. Det hela är väldigt svart på vitt. Tydligt förstår man som läsare vad som är bra och vad som är dåligt ur Energy Management synpunkt. Som bevis för sina teorier använder författarna sig mycket av citat och anekdoter. Sällan används vetenskapliga undersökningar som grund för teorierna. Detta kan på sätt och vis även vara en fördel. Enligt resonemanget i artikeln ”How Business Schools lost their way” kan (alltför) vetenskaplig bevisföring inom t.ex. psykologi leda till brist på intressanta slutsatser. Ett ovetenskapligt/bondförnuftigt förhållningssätt till bevisföring kan därför vara mer givande och därmed praktiskt bättre.
Boken är som sagt väldigt tydlig på vad som är bra och vad som är dåligt. Författarna målar upp en klar bild av vad som är önskvärt och hur man ska bete sig. Det går att se boken som en levnadsinstruktion som berättar hur du ska vara och avviker du från den kommer det inte gå lika bra. Människan liknas vid en maskin som måste skötas om för att fungera optimalt. Man behöver äta si och så många gånger per dag, sova på ett visst sätt, träna enligt ett visst schema, följa rutiner osv. Kanske är Energy Management ett sätt att optimera sin energi men det är givetvis inte det enda som fungerar. Vissa idealmänniskor verkar helt strunta i en del råd som guru Loehr och guru Schwartz ger, t.ex. har Warren Buffet aldrig tränat regelbundet och han äter mest på McDonalds och dricker 5-6 burkar Coca-Cola om dagen. Ett levande exempel på att guru Loehr och guru Schwartz fyra grundprinciper bakom god energihantering inte alltid behöver följas slaviskt. Eller är det kanske undantaget som bekräftar regeln?
Källor
- J. Loehr, T. Schwartz, 2005, The Power of Full Engagement , Free Press
- V. Frankl, 2006, Mans Search For Meaning, Beacon Press
- W. G. Bennis, J. O’Toole, 2005, How Business Schools Lost Their Way, Harvard Business Review
- A. Schroeder, 2008, The Snowball: Warren Buffet and The Business of Life, Bloomsbury Publishing Plc
När lammen tystnar handlar om den unga FBI agenten Clarice Starling som ges i uppdrag att göra ett rutinbesök i fängelset hos den ökände kannibalen Hannibal Lecter. Samtidigt letar FBI efter seriemördaren Buffalo Bill som nyligen rövat bort sitt femte offer i West Virginia. Under sitt möte med Lecter antyder han att han kanske vet någonting om Buffalo Bill. Snart därefter kidnappar Buffalo Bill sitt sjätte offer och FBI som vet att Bill brukar hålla sina offer fångna i några dagar innan själva mordet begås blir desperata efter hjälp. Lecter erbjuder Starling sin hjälp i utbyte mot att bli förflyttad till en annan institution där han kan få en cell med fönster, samt att Starling går med på att berätta personliga detaljer om sig själv i utbyte mot ledtrådar till Buffalo Bill.
Den mest intressanta personen att studera i den här filmen är naturligtvis Hannibal Lecter. Som person är Lecter väldigt intelligent, artig, välbelevad och helt hänsynslös. Professionellt är han utbildad psykiatriker och väl bevandrad inom kirurgi. Han är också en skicklig målare, matematiker och gourmetkock. Bakgrunden till hans psykiska störning sägs vara att hans familj blev brutalt mördade framför hans ögon under andra världskriget. Brutaliteten sträckte sig så långt att mördarna åt upp Lecters lillasyster.
I filmen är Lecter agenda att ordna så han blir förflyttad från institutionen där han hålls fången. Han vet nämligen att han inte kan rymma så länge han är kvar där. Däremot kan han ha möjlighet att rymma från ett ställe där man inte är lika medveten om hans övermänskliga intellekt. Den management som Lecter använder för att lyckas med sin rymning är därför ett intressant ämne för diskussion.
Några svårigheter som dyker upp när man ska analysera Lecters beteende är:
· Lecter är en fullfjädrad psykopat. Det går inte att förvänta sig att han ska se på sin omgivning ur samma perspektiv som en vanlig människa. Där en vanlig människa ser ett tillfälle att hjälpa en medmänniska kan man tänka sig att Lecter t ex ser ett tillfälle att tortera personen till döds.
· Lecters övermänskliga intellekt gör att det blir oerhört svårt för en vanlig människa att begripa var gränserna för hans intellekt går. Lecter kan förväntas planera mycket mer omfattande, detaljerat och längre in i framtiden än en vanlig människa.
· Lecter kan med största sannolikhet påverka andra människor på ett undermedvetet plan med hjälp av språk, kroppsspråk och beteende. När någon träffar Lecter är det troligt att personen utsätts för undermedveten påverkan.
Det är också oklart vem som uppfattar den sanna bilden av världen – Hannibal Lecter med sitt överlägsna intellekt eller vanliga människor med normalt intellekt.
I filmen nämner Lecter att han suttit inspärrad i cellen i åtta år. Det framgår också att han tidigare simulerat en sjukdom och förts till sjukhus där han överföll en sjuksköterska och åt upp hennes tunga. Den långa tiden han suttit inspärrad tyder på att han haft gott om tid att förbereda sin flykt. Det faktum att han gjorde ett så ”dumdristigt rymningsförsök” tyder på att han har en annan världsuppfattning än en vanlig människa. En vanlig människa som vill rymma skulle ju förmodligen vara mer mån om att bete sig taktfullt. Lecters ”dumdristiga” beteende tyder på att han drivs av kraftiga principer och inte påverkas av konsekvenser, samt är oerhört tålmodig.
Lecter är naturligtvis medveten om att han behöver hjälp utifrån för att lyckas rymma. Med tanke på Lecters övermänskliga intellekt, hans kunskaper om matematik & statistik och den långa inspärrningsperioden är det mycket troligt att han hade ett stort antal planer på hur han ska få den hjälpen. Dessa planer hade han förmodligen också kopplat samman med realistiska sannolikheter (baserade på vilka som kom och besökte honom, vad som stod i tidningen o.s.v.) för hur stor sannolikheten var att de olika planerna skulle fungera.
När Lecter får besök av den unga FBI agenten Starling samtidigt som en seriemördare sprider skräck är det därför troligt att Lecter kan aktualisera en plan med relativt hög sannolikhet för att lyckas. Lecters naturliga stil verkar vara att trollbinda sina besökare med sin enastående uppfattningsförmåga samtidigt som han använder densamma till att djupt förolämpa dem. På något sätt verkar Lecter ha förmågan att få folk att vilja göra honom tjänster samtidigt som han förolämpar dem. Det skulle förvåna mig om inte Lecter påverkat och har kontroll över de andra fångarna i cellerna bredvid. När Starling går från det första mötet med Lecter ställer nämligen en av fångarna till en scen. Och Starling springer upprörd tillbaka till Lecter som ropar på henne. I upprört tillstånd får Starling ett löfte av Lecter att han ska hjälpa henne fånga seriemördaren.
Lecters löfte visar sig senare innebära att Starling måste berätta personliga detaljer om sig själv i utbyte mot små ledtrådar. Det går inte att pressa fram någonting ur Lecter. När Starling försöker säger han; ”All good things to those who wait! I´ve waited Clarice but how long can you and old Jackie boy wait?” Förutom sitt överlägsna intellekt har därför Lecter även den viktiga resursen tid på sin sida. Han kontrollerar precis hur snabbt eller långsamt Starling får hjälp att hitta sin seriemördare.
Under filmens gång gör Starling ett antal besök hos Lecter. De kännetecknas av känslan att Lecter leker med henne. Hon ger och ger men får knappt något i utbyte. Till slut har Lecter lyckats ordna till sig en förflyttning till en annan anläggning och genomför efter en tid en genialisk och morbid flykt därifrån.
Även om det är väldigt intressant att diskutera Lecters begåvningar så hänger hela hans ”flyktplan” på att han kan övertyga sina besökare att han vet vem Buffalo Bill är. Hade inte Lecter kunnat övertyga Starling om det hade hela planen gått om intet. För att vara övertygande använder han en rad knep:
· Hans cell är ren och prydlig jämfört med de andra fångarnas. Hans kroppsspråk visar på en inre styrka och ärlighet.
· Han använder ett språk på hög nivå när han talar vilket får lyssnaren att se honom som välbildad och därmed hederlig
· Han hanterar skickligt sina resurser – sitt intellekt, tålamod och överlägsna tillgång till tid. Han kan se situationen ur sin motparts perspektiv och kan därför på ett mycket effektivt sätt utnyttja dessa resurser.
Om man ska säga att det finns någon form av management i ”När lammen tystnar” som är särskilt viktig för Lecter framgång så är ett bra val följande: Förmågan att se saker ur andra människors perspektiv. Det kan Lecter! Han kan förstå alla andra karaktärer i filmen och kan därför förutspå deras handlingar, men ingen annan än Lecter kan förstå hans perspektiv. Lecter är för de andra helt oförutsägbar, vilket är hans stora fördel.
24
Okt
08
The Film – Arnie and the Forces
Since the origin of man there has been an urge to achieve goals and pursue dreams. Along with this pursuit, a field of study called management has emerged. The far most important role in the development from man being an autonomous self-supporting unit to become a small spider in a global web has been the corporation. Local enterprises have grown to become global conglomerates – not only through hard work and determination, but also through effective management! The management of corporations has provided tools for them to succeed and many are those who have developed and influenced the management discourse. Albeit mankind has come a long way already, the desperate need for management persists!
As we have entered the 21st century, the world has changed. Instead of corporations being the center around which everything else revolves, individual persons have grown to be equally important. Today, athletes, actors and politicians build long and successful careers. They are superstars that have formed personal conglomerates that are renowned all around the planet. What is it then that sets the tools for succeeding as an actor from a company apart? Does the management field provide the same guidance and support? To a large extent, the theories and models are equally applicable for the corporation as for the actor or the athlete!
In this film we take a closer look at what management has to offer for us to understand what it is that drives and influences the likelihood of succeeding. Management helps setting you apart from your competitors, encourages analytical thinking in telling strengths from weaknesses. Management activity is simply the act of getting a group of one or more people or entities together to for the purpose of accomplishing a goal! A clear plan is essential and a pioneer in creating a globally recognized conglomerate around his person is Arnold Schwarzenegger!
With an almost unpronounceable surname and a thick Austrian accent, who would have ever believed that a hotheaded, quick talking bodybuilder from a small European village would become one of Hollywood’s biggest stars, marry into the prestigious Kennedy family, amass a fortune via shrewd investments and, finally, become the Governor of California! Arnold – or Arnie – is truly a man of superlatives. As he has had three careers already, he serves as the perfect example for management analysis. Arnie is entrepreneurship, Bluechip corporation and authority embedded in one entity!
To analyze Arnie and his journey from Austria to Hollywood to the Californian political throne – let us introduce the man at the other side of the story. A man named Michael E. Porter. Porter is the man behind the Five Forces Analysis, which is a simple but powerful tool for understanding the multiple dimensions of competitiveness, and serves as a strategic check list for managers. The Five Forces Analysis is by no means an exhaustive management instrument, but as we’ve seen during this course there’s no such thing as an almighty recipe that captures all of the dimensions of management. Hence, Porters renowned model serves the purpose as well as would the 7S, the BCG Matrix, Six Sigma, BPR or any other management model.
This is where Arnie meets Porter. This is Modern Management!
Force One – The threat of Substitutes
Throughout his career, regardless being a bodybuilder or an actor, the threat of substitutes has been contant. The fans could easily find new interests and idols. The substitutes had leaner bodies and fewer one-liners, which ultimately made Arnie leave the silver screen. The audience’s attention went from muscle power to super power!
Force Two – The threat of New Entrants
The threat of entry of new competitors has followed Arnie since he started out as a body builder. But as the Governor of California he has conquered a market with high barriers of entry. To do so you must have an enormous amount of money, hang out with the right crowd and of course by having the winning smile. Arnie has the money, his wife is related to the Kennedy family and he has both the outmost interesting background and the perfect smile!
Force Three – The Intensity of Competitive Rivalry
The intensity of competitive rivalry has been a major determinant of Arnie’s career choices. As a body builder and as an action muscle hero, the competition was harsh and the cost of being number one was eventually too high for the Austrian. But Arnie found his blue ocean in politics. As a politician in the US, the diversity is low and Arnie has the clearest edge against his boring and not so controversial political competitors.
Force Four – The Bargaining Power of Customers
The bargaining power of customers has been far less problematic for Arnie than for many others. Even though he has made two career U-turns, he has been able to make incremental improvements to his credibility. Today, Arnie’s customers are the voting people of California. These are the same people who were amused by the Terminator’s one-liners and impressed by his look as Mr. Universe! America loves their Austrian hero who came to Hollywood – Arnold is the American Dream impersonated. His fans will follow him ‘til Judgment Day!
Force Five – The Bargaining Power of Suppliers
The bargaining power of suppliers was, together with the threat of substitutes, a problem that Arnie had to deal with before shifting to politics. Apart from being the Terminator, Arnie struggled with getting leading parts in the blockbuster films he used to get. However, as the Governor with the winning smile – Arnie has made most of his suppliers dependent on him by being unique – there’s no one like Arnie! They do much of the work, but Arnie’s runs the show!
Arnie surely is one of his kind – a true inspiration. Some said that it couldn’t be done – that an Austrian farm boy could come to America and be successful in the movie business. Without hopes and dreams, the chance of getting somewhere is small, but dreams alone don’t guarantee success – we need the guidance and support. Arnie is one of many who have managed to reach unexpected heights through effective management! Arnie has inspired people all over the world to hold onto their dreams and with the help of management – he has shown that it can be done! In their future pursuits we are likely to experience many more Cinderella stories coming true – and you can count on Porter and his peers being present at all times!
22
Okt
08
tack för en ny hobby
i enlighet med philip vill även jag göra en tillbakablick. min tillbakablick kommer dock se till min inställning av kursen och dess kurs-pm. jag måste här och nu erkänna att jag i början av kursen ställde mig väldigt negativ till att göra en film. jag såg inte syftet med filma eller hur filmandet skulle fördjupa mina kunskaper i management. dessutom var jag inte heller sen att dela med mig av min åsikt till både mina gruppmedlemmar och kursare. jag vet att flertalet ordspråk säger att man inte ska ångra något i livet men jag ångrar faktiskt att jag statuerade min åsikt hejvilt. idag ställer jag mig fullt på andra sidan och applåderar kurs-pm:et! inte för att jag tror filmskapandet har lärt mig mycket mer om management än om kursen hade avslutats med en tenta. utan istället för att jag har tyckt det har varit så jävla kul att klippa och göra film!! jag har bekantat mig med en helt ny hobby, en hobby jag aldrig skulle testat på och grottat i om det inte vore för denna kurs. om andra studenter läser detta kan de nu kanske tycka att jag smörar, på högsta nivå, för läraren. men detta är ingen smörande utan snarare ett tack för att jag fått lära mig att göra film!
21
Okt
08
Arbete lönar sig!
Vi har jobbat hårt med vår film de senaste dagarna! När nu filmen nästan är klar kan det vara intressant att se sig över axeln en smula. Vi började någonstans med en idé om popular management och the american dream. Där pratade valde vi mycket om hur management riktat till den privata konsumenten och self-help-böcker – kort och gott människans underliggande vilja att vara bättre än grannen och förverkliga sig själv – uppnå sin fulla potential (det var någonstans där Boyes I Rörelse kom på tal). Det var lite MOT your life-stämpel över tänket, som skulle belysa hur popular management kommit ända in i TV-soffan i form av allt från hälsoprogram till hur du uppfostrar dina barn. Vi pratade även om att vi skulle gestalta vad personer som Paris Hilton, Donald Trump och 50 Cent hade gemensamt i termer av framgång och vikten av att ha drömmar för att komma någonstans överhuvudtaget. Sedan fann vi honom – Arnold “Arnie” Schwarzenegger – den perfekta symbolen då han praktiskt taget haft tre karriärer i en. Arnold skulle vävas ihop med management genom att visa hur popular/modern management i grunden ser till samma faktorer som påverkar ett multinationellt företag. Arnold styr sig själv som en CEO styr ett Bluechip company! Här stötte vi på Porter – respekterad och lättförståelig – framstod Porter som det perfekta komplementet för att beskriva vår tes om managements applicerbarhet på, ja, i princip det mesta (däribland Arnies karriär). Det är här vi är idag, med film som kommit att anta skepnaden av Hollywood-trailer. Vi har även ändrat berättarrösten till något som vi tror klingar väl med Arnies burdusa framtoning. För att summera, det har varit en kul resa och vi börjar nu se ljuset i tunneln!
Till den första individuella uppgiften i kursen Management har jag valt att analysera TV-serien ”Arrested Development”. Serien debuterade 2003, sändes i tre säsonger under tre år och vann flertalet priser samt utmärkelser. Serien skiljer sig från andra ”sitcoms” i samma genre i och med att filmmakarna använder sig av metoder som ofta nyttjas vid dokumentärer, däribland berättarröst och fotografier.
I TV-serien ”Arrested Development” får vi följa den minst sagt dysfunktionella familjen Bluth. När fadern och chefen för det familjeägda företaget, Bluth Company, blir satt i fängelse för att ha förskingrat pengar och bedragit företagets investerare får sonen Michael ta över sin fars plats som vd. Michael, en utav fyra syskon, tragglar med att få familjeföretaget på fötterna igen samtidigt som han försöker hålla ihop familjen. För alla familjens excentriska medlemmar är omställningen från ett liv i lyx, till att familjens gemensamma tillgångar frysts, svår. Till detta hör att samtliga familjemedlemmar lever av företagets vinst men är motvilliga till att arbeta för sitt leverne och således hjälpa Michael driva företaget.
Till skillnad från resterande medlemmar i Bluth-familjen är Michael till synes ”normal”. Han ser ett värde i att arbeta för familjeföretaget och skapa en god framtid åt sin 13-åriga son. Hans managementstil är korrekt och exemplarisk, ett praktexempel taget ur regelboken (om nu en sådan finns!). Dock försvårar hans familj hans sits som manager och sätter ständigt käppar i hjulet för honom och för företagets framgång. Managerbytet, från fader till son, går inte alltför smidigt. Faderns managementstil karakteriserades av flertalet olagliga och opassande handlingar. Generellt sagt, skulle nog utbytet av en sådan manager välkomnas av anställda inom en organisation. I Bluth-familjen mottas dock bytet av managementstil som ett personligt hot. I och med att Michael tar över företaget riskerar hans mor, syster och bröder att behöva uppoffra sitt lata, själviska och manipulativa sätt att leva samt uppföra sig. När det kommer till sina familjemedlemmar överensstämmer Michels attityd mot arbetskraft och hans managementstil med McGregors teori X, att anställda är lat i naturen och undviker arbete i största möjliga utsträckning.
McGregors teori X och Y handlar om motivation av medarbetare, vilket inom management är ett centralt och omdiskuterat ämne. Efter fyra års studier på KTH är min uppfattning att managers omger sig av motiverade och engagerade medarbetare som delar företagets vision. En snabbsökning på flertalet rekryteringssajter bekräftar min bild då var och varannan utannonserad tjänst efterfrågar motiverade personer med drivkraft. Michael, å andra sidan, är en manager som inte är omgiven av motiverade medarbetare och hans största utmaning ligger i att motivera sina familjemedlemmar. Under sedvanliga arbetsförhållanden kan managern motivera genom att tillgodose behov, ge belöningar eller löneökning. I ett familjeföretag råder dock inte samma spelregler. I serien finns det en komisk sekvens som visar på managementdilemmat. En dag får mamma Bluth för sig att Buster, Michaels enstöring till bror, inte är tillräckligt omhändertagen eller involverad i familjeaffärerna. Hon tvingar därför Michael att ta med Buster under en arbetsdag och visa honom företaget verksamhet. Buster är i sin tur ganska ointresserad av verksamheten. Inte helt oväntat, försvårar och förstör Buster arbetet för Michael genom att gäspa under affärsmöten och ge ett allmänt dåligt intryck för blivande kunder. Ur sekvensen kan man tyda att motivering av familjemedlemmar kräver andra medel än vad normalt fungerar i ett företag. Enligt mig grundar sig problematiken i att familjemedlemmar i ett familjeföretag inte har samma ändamål med att bedriva verksamheten som en ordinarie medarbetare. Motivationen ligger inte i pengar eller belöningar utan snarare i sentimentala skäl, att driva vidare ett företag ens förfäder har byggt upp.
Ytterligare ett tydligt managementdilemma i serien är den ständiga dragkampen mellan att vara en bra manager och att hålla ihop familjen. Michael håller hård hand mot familjens oresonliga begär men kan inte alltid hålla emot därför att han vill familjens bästa och inte vill såra sina nära. Med denna dragkamp som grund bygger även det omedvetna i serien, det filmmakarna tar förgivet att tittaren förstår. Serien förutsätter att tittarna förstår familjeband och familjerelationer, att familj och dess medlemmar inte är något man väljer och således inget man personligen kan styra över. Flertalet tittare, inklusive jag, har nog ett antal gånger hemma i tv-soffan frågat sig varför Michael inte bara lämnar familjeföretaget och de galna familjemedlemmarna. Dock påminns vi i samma stund att blod är tjockare än vatten.
Vidare något tittaren måste förstå i serien är balansgången mellan privat och offentlig sfär. Den privata sfären kan definieras som familj och vänner medan offentlig sfär avser arbete. De affärsbeslut en person tar i sin offentliga sfär kan vara hårda såväl som kalla, och inte ta hänsyn till känslor. Emellertid speglar dessa beslut inte personens karaktär i den privata sfären. Huruvida tittaren är manager eller inte, kan hon/han relatera och dra paralleller till balansgången. Jag som student, kan förstå problematiken då jag och mina kursare, som jag anser vara goda vänner, blir oense gällande skoluppgifter. I enlighet med mig, är gränsen mellan privat och offentlig sfär finkänslig för Michael då hans privata och offentliga sfär överlappar varandra.
Ur ett management perspektiv visar serien ”Arrested Development” slitningar som kan uppstå då en manager måste agera ledare och bror vid ett och samma tillfälle. Serien förutsätter snarare att tittaren förstår sig på extraordinära familjekonstellationer än de konsekvenser som kan uppstå då managers sysslar med svågerpolitik.
Senaste kommentarer