Individual Assignment 2- Winning

Winning – författad av Jack och Suzy Welch.

De faktum att Jack Welch var en enormt framgångsrik ledare på General Electric, han blev vald till århundradets företagsledare av Forbes, han kallades för ”CEO of CEOs” och att boken Winning har fått imponerande recensioner från några av världens mest framgångsrika affärsmän, däribland Bill Gates och Warren Buffert, gjorde att jag hade höga förväntningar på boken. Den trovärdighet som dessa saker inger och de förväntningar de gav mig fick mig att fundera på om detta kanske kunde vara den fulländade managementboken? Eller som Buffert påstår: “No other management book will ever be needed”. Eller var den bara ytterligare en bok bland många i dess genre ”popular management” eller ”Heathrow management”?

Målet med boken Winning är att förmedla kunskaper om ”how to win”. Boken är bred och tar bland annat upp områden som karriärutveckling, ledarskap, rekrytering, avskedning, befordring, företagsförvärvstaktik, budgetering, six sigma och till och med Welch syn på EU. Likt många andra böcker från USA förmedlar Winning sina budskap utan att snåla med trycksvärta. Det är naturligt att en bok om att vinna måste ta upp många områden men Winning gör det på ett alltför detaljerat och långdraget sätt. Detta kan även ses som positivt och som en lyckad taktik eftersom alla läsare har olika preferenser och köper böcker av olika anledningar.

Winning består av fyra huvuddelar. Den första behandlar grundläggande företagstänkande, de övriga om att vinna inom företag, mot konkurrens och att vinna som individ.

Av bokens många områden och budskap finner jag fyra speciellt intressanta. Det första är vikten av uppriktighet och öppenhet, eller engelskas ”candor”, till och bland personal. Detta ska genomsyra hela organisationen och Welch diskuterar fördelarna med detta på ett passionerat sätt. Många av de råd som Welch ger bygger på att organisationen präglas av ”candor”.

Personaldiskussionen leder in på bokens andra intressanta område, det som jag tycker gör att boken sticker ut. Det är Welch tankar kring personalpolitik. Här lägger han stor vikt vid rekrytering men även vid hans uppdelning av personalen i tre grupper. De bästa 20 procenten, som blir extra belönade, de nästkommande 70 procenten anses som normala/vanliga och de sämsta 10 procenten anses underpresterande och normalt slutar de eller får de sparken.

Det tredje området jag väljer att belysa är hans diskussion kring företagsförvärv och sammanslagningar. Inom detta område tycker jag bland annat att hans lista på ”red flags” vid dessa situationer är givande. Detta är ett område han verkligen borde vara expert på sen sin tid inom GE. Att han dessutom inte har den klassiska bakgrunden, business school eller investment bankkarriär, för att arbeta med dessa uppgifter gör att hans erfarenheter blir ännu mer spännande och givande.

Det fjärde budskapet från Winning, som jag fastnade för, är hur man kan hantera nya hot, situationer och problem. Welsh påvisar att man kan välja på att antingen tycka synd om sig själv och känna sig som ett offer eller väljer man att vara entusiastisk över situationen och hanterar de utmaningar som följer nya hot, situationer eller problem som möjligheter.

Det jag framförallt tycker Welch misslyckas med i Winning är att precisera. En utdragen bok som denna upplevs lätt som flummig, speciellt då den inte bygger på många teoretiska fakta. Boken är ojämn kvalitén och det som verkligen stack ut som dåligt, tycker jag, var delarna om verksamhetsstrategi. De höll riktigt låg nivå och kändes förenklade och förkortade ner till ett par ord.

Finns det då någon mening med att läsa denna bok? Jag tycker boken är fantastiskt intressant bland annat inom de områdena jag valt att belysa ovan. En annan sak Welch lyckas bra med är att han illustrerar med exempel från verkliga händelser från sin egna eller andras bakgrund. Detta ger boken ytterligare perspektiv. Vikten på ”candor” och Welchs andra personaldiskussioner var verkligen givande och nytänkande. Vikten vid dessa områden gör att Winning skiljer sig från sina konkurrerande managementböcker, men annars ger Winning inte mycket nya teorier.

Jack Welchs management har bevisligen varit en framgångssaga för General Electric men vad säger att hans recept är det rätta överallt? Jag tycker att Buffert har fel när han säger “No other management book will ever be needed” om Winning. Jag står fast i min teori om att flera managementteorier är användbara i sina rätta sammanhang och att vi aldrig kommer hitta den fullständiga managementteorin. Jack Welchs och Winnings koncept och recept är bra på sina områden men de ersätter inte de många andra bra managementteorier som finns och som behövs på andra områden.

Min summerade rekommendation är att flera delar i Winning är bra men du kan invänta en förkortad eller ”best of” utgåva eller att bara läsa utvalda delar som du finner intressanta. Tyvärr, som du nu förstått, är Winning inte den fulländade managementboken. Författarens bakgrund och de fantastiska lovorden ger boken trovärdighet. Denna trovärdighet är enormt viktig för boken, den gjorde ju att jag valde att läsa boken, för annars skulle den ha svårt att sticka ut bland sina konkurrenter på världens flygplatser.

/Rickard